Tidningen Sändarens bokredaktör Anna Hagnell har läst Vibeke Olssons nya roman Sågverksungen och gjort en författarintervju. Läs den i veckans nummer av tidningen!
Kyrkans Tidnings recensent Susanne Wigorts Yngvesson har läst Magnus Malms nya bok Ett hjärta större än världen. Läs recensionen här!
Steve Smallman, den brittiske barnboksillustratören som efter många framgångsrika år bestämde sig för att börja skriva och gjorde succé, har kommit ut med ytterligare en bok på svenska. Efter Ett lamm till middag och Gosiga Gunnar, båda mottagna med stort jubel här i Sverige, kommer nu Vresiga Valter får en vän. Den är resultatet av ett nytt samarbete med illustratören Cee Biscoe.
Inga-Lina Lindqvist har gjort sig känd som poet, romanförfattare, kulturskribent, författarlärare och barnboksförfattare. Idag kan hon lägga ytterligare en exklusiv erfarenhet till sin lista: hon har skrivit en stor barnandaktsbok som släpps idag. Hej Gud! Är du där? heter den. För illustrationerna står den tyska konstnärinnan Dagmar Geisler.
Vi firar boken med en intervju!
Inga-Lina Lindqvist, vem är du?
Jag är mamma till tre pojkar, författare och kulturjournalist.
Vad kände du inför att skriva en andaktsbok för barn?
Det var nog lite pirrigt, och jag kände att ansvaret var stort. Det är viktigt vad man förmedlar till små barn som är formbara och beroende av oss, vuxna.
Hur skiljer sig den här boken från annat som du har skrivit?
Mest genom att det finns så mycket verser i boken! När jag började skriva en gång i tiden gjorde jag det på ryska, jag är uppvuxen i nuvarande Vitryssland. Och på ryska är det lätt att rimma och skriva på bunden vers. Under arbetet med Hej Gud! upptäckte jag att det är lika roligt att rimma på svenska! När jag väl började kunde jag knappt sluta, så det finns mycket ramsor och visor i Hej Gud!.
Vad har inspirerat dig i arbetet?
Bibeltexter, förstås. Det finns väldigt många bibelparafraser i Hej Gud!, Psaltarpsalmer, avsnitt ur Jobs bok och Evangelietexter. Också Dagmar Geislers underfundiga, stämningsfulla bilder var en stor inspiration.
Vilken text var roligast att skriva?
Oj, det blir svårt att välja bara en favorit. Men texten om att Gud behöver en asisstent var kanske den som jag själv skrattat mest åt.
Vad har varit det svåraste?
Att det teologiska innehållet skulle vara vederhäftigt. Det tycker jag att jag har lyckats med. Min ambition har varit att söka efter de bibliska texternas hjärta, deras budskap till barnen i vår tid.
Vad vill du förmedla till de familjer och grupper som använder boken?
Glädjen i att tro, glädjen i att lita på Gud. Vi kan komma till Gud med vårt jubel och vårt tvivel, vårt hopp och vår oro. Gud är alltid där för oss.
Hur tänker du dig att boken ska användas?
Hemma på sängkanten, vid högläsning på kvällen. Det finns nya bordsböner och godnattböner i boken, hoppas barnen lär sig dem. Boken vänder sig till troende eller sökande föräldrar som behöver en rolig, lättsam och ändå teologiskt underbyggd bok för mindre barn. Hör Gud bön? Varför fick jag inget bönesvar? Kan Gud göra fel? Kan jag hjälpa Gud? Låt barnen fundera! Var med dem och prata.
I barngrupper kan boken användas som underlag för diskussion med barnen, för att få dem att formulera sina egna tankar och känslor. Boken innehåller fem avsnitt med var sitt tema (skapelsen, Jesus kommer till jorden, tacksamhet, bön, svåra frågor), som man kan leka, diskutera och gestalta kring.
Nästa vecka firas 130-årsjubileet av Sundsvallsstrejken. Då är Vibeke Olsson på plats i Sundsvall och Svartvik för att berätta om sin nya roman Sågverksungen. Boken har just kommit från tryckeriet, och vi firar med en författarintervju ur libris.se!
Också av Vibeke Olsson: Änglar och sparbeting
Sågverksungen – äntligen en ny roman av Vibeke Olsson!
Försommardagarna 1879 präglade Sverige för alltid
Bricken är tio år och ska fylla elva den våren när det händer. Plötsligt lämnar hennes pappa och tusentals andra arbetare sina poster och drar ut i strejk.
I Vibeke Olssons nya roman, Sågverksungen, får vi se historia skapas genom ett barns ögon.
Text: Maria Store
Året är 1879. I Svartvik, en mil söder om Sundsvall, har sågen funnits i sex år. Många av dem som kommit hit har tvingats lämna sina tidigare hem på grund av svält och missväxt. Livet vid sågverket är hårt, också det, men det är ett liv.
Vibeke Olsson hittade kristendomen och vänsterrörelsen ungefär samtidigt, när hon var i nedre tonåren. De båda ideologierna gav henne en känsla av att ha en plats på jorden. För henne fanns det aldrig någon motsats mellan dem, men hon märkte att kombinationen kunde verka provocerande i båda lägren. Därför fäste hon sig särskilt vid händelser där kristendomen och arbetarrörelsen gick sida vid sida. Sundsvallsstrejken, då tusentals arbetare gick samman och krävde en återgång till föregående års lönenivå, var en sådan. Det har diskuterats om väckelsen i själva verket orsakade strejken, och det har också påpekats att det var i församlingarna som många arbetare fick lära sig att diskutera.
Vibeke Olsson debuterade redan 1975, som sjuttonåring, och har skrivit en lång rad böcker varav många utspelar sig under romartiden eller andra världskriget. Nu hoppas hon att Sågverksungen ska få bli en påminnelse om skeenden som inte alltid ryms i samtidens historieintresse.
– Det man ofta glömmer är att det var fattiga sågverksarbetare som gick i bräschen för mänskliga rättigheter som man ofta tar för givna och som alla hade glädje av. Det är ett perspektiv som behöver lyftas fram, säger hon.
Strejkrätt, föreningsrätt, rösträtt, religionsfrihet – kanske har vi i Sverige börjat glömma att sådana värden inte alltid har varit självskrivna. Kanske har vi börjat glömma den enorma kraften i de samhällsförändringar som den tidiga industrialiseringen förde med sig.
I sågverkets sjungande, råmande, bankande värld arbetar Bricken och hennes pappa varje dag från klockan halv sex på morgonen till åtta på kvällen. I deras närhet finns kvinnor som får se sina minsta tyna bort när bröstmjölken sinar, hustrur som misshandlas av sina alkoholiserade makar, män som slits ut i förtid av det tunga slitet vid verket. Sorgen och fattigdomen är ständigt återkommande gäster i arbetarnas kaserner, men det är också medmänskligheten och kärleken.
– Ju närmare man kommer, desto fler nyanser ser man, även i det svarta. Då blir det verkligen skakande, när man ser att det är människor som drabbas av detta, och man vågar möta sin egen smärta, säger Vibeke Olsson.
För henne är möjligheten till inlevelse och medkänsla själva anledningen till att läsa och skriva berättelser. Hon kallar det för litteraturens nåd, för i den möjligheten föds också ett hopp.
Bricken funderar mycket över hur allt hänger ihop, hur människor kan vara så goda och så elaka, varför vissa har allt och andra inget. Mest undrar hon om Gud verkligen bryr sig om människorna, eller om han bara har dem, som han har träden.
Brottningen med frågorna om livets mening återkommer i alla Vibeke Olssons böcker. En annan gemensam nämnare formulerar hon så här:
– Att tydliggöra det som blivit alltför osynligt i historien, det är något jag vill försöka göra.
Arbetarna i Sundsvall fick inte gehör för sina krav, men kanske anade de historiens vingslag, som Brickens pappa i boken. ”Kom ihåg den här dagen”, säger han till sin dotter. ”Kom ihåg den här dagen, när du blir vuxen, när du får barn. Den tjugosjunde maj 1879.”
Runar Eldebos nya bok, Den stora skillnaden, finns nu i lager. Vi bjuder på en författarintervju ur tidningen libris.se!
Andra böcker av Runar Eldebo: Tillbaka till Jesus – Det homiletiska rummet
Hur talar jag med andra om min tro?
Runar Eldebo vill släppa taget och äventyra livet för Guds och andra människors skull
Vad är den stora skillnaden mellan att tro och att inte tro? Detta är den fråga som står i centrum för teologen och författaren Runar Eldebos senaste bok. Och helt följdriktigt är titeln Den stora skillnaden – därför vill jag vara kristen.
Text: Daniel Braw
”Ingen av oss lämnar det som varit och tar ett steg in i en ny värld utan att fråga vad man vinner på detta steg”, skriver Runar Eldebo i det första kapitlet av Den stora skillnaden. ”Jag vill veta varför jag vill tro. Jag vill kunna ge skäl för vad det är att tro. Jag vill kunna smaka och uttrycka skillnaden mellan att tro och att inte tro.”
Och skillnaden är inte liten – till de ”trons vinster” som Eldebo beskriver hör frid, hälsa och vetskapen om att man är älskad.
Just frågan om hur man beskriver och inbjuder till trons verklighet har sysselsatt honom vid skrivandet av den nya boken. Han lever, skriver han, med människor som inte alls delar hans utgångspunkter eller hans erfarenheter. ”Vi är unga, vi smakar livets utmaning på ungefär samma sätt, vi blir medelålders och ska förr eller senare uppfatta oss själva som äldre och gamla. Är vi mer lika än olika när natten faller på?”
– Vi lever i en tid när det är svårt att sätta ord på sin tro, säger han. Vi accepterar att smyga med vår tro. Frågan är: hur blir man frimodig och samtidigt ärlig? Ganska många av oss kristna har svårt att veta hur man ärligt evangeliserar. Hur undviker man att överdriva? Hur kommer man bortom schablonerna?
Den stora skillnaden är skriven både för människor som inte tror och för människor som gör det. Eldebo kallar bokens budskap en inbjudan: ”Jag skriver för att någon läsare ska fortsätta det samtal jag inleder och komma fram till en medveten och uppriktig kristen tro.”
– Jag hoppas att några genom boken kommer att få upp ögonen för vem Jesus Kristus är, säger han. Och jag hoppas också att boken kan leda till samtal mellan oss kristna och våra vänner som inte är det – att den kan fungera som en kommunikationsyta.
Det är just i detta samtal som vinsterna eller skillnaderna blir viktiga. Men de är inte alltid vad man hade väntat sig. En vinst som den kristna tron inte ger är, säger Runar Eldebo, harmoni. Han skriver: ”Tänk om vi inte alltid ska vara sena till vrede eller svälja vårt bullrande skratt! Tänk om strävan efter harmoni leder till ett mindre och mer kringskuret liv!”
– Många saluför tron som en större harmoni än världen kan ge. Men jag beskriver tron som en oroare. Poängen är att jag som människa ska göra skillnad, inte att jag ska leva ett harmoniskt liv.
– På ett sätt kan man säga att poängen i kristen tro är att vara vetekornet som faller i jorden och dör för att bära frukt, att vara till för Gud och för andra. Och samtidigt, tror jag, är det så man finner det goda livet – genom att släppa taget och äventyra livet för Guds och andra människors skull.
Arbetstiteln på Den stora skillnaden var What’s in it for me? – vad får jag ut av det? Men Runar Eldebos perspektiv är egentligen det rakt motsatta. ”Det är inte vårt välbefinnande som står i centrum”, skriver han.
– Jag är ganska präglad av amerikanska kristna som Bill Hybels, säger han. De säger: ”Det handlar inte om mig, det handlar inte om oss, det handlar om dem som har det svårare och är mer utsatta.” Samtidigt handlar kristen tro om att jag som person förvandlas – det är en förvandlingsfråga inom mig. Men det är inte jag som är den yttersta horisonten.
Folkmordet i Rwanda uppmärksammas på många håll genom intervjuer med överlevande. Det talas till och med om så kallad ”vittneslitteratur”, och Révérien Rurangwas Men jag överlevde är en av de böcker som har fått mycket uppskattning.
Dagens Nyheter har ett reportage om överlevande kvinnor — läs det i tidningens webupplaga!
Fredagen den 22 maj är Veronica Schelander gäst i Sveriges Radios människor och tro, där Tithi Hahn intervjuar henne om hennes bok Gå i kras — leva med bipolär sjukdom. Programmet går också att lyssna på i efterhand på SR:s hemsida!