Libris blogg

Igår hade vi vårmöte.

Det är en av de roligaste dagarna på hela året: bokhandlare från när och fjärran kommer för att hälsa på oss och träffa våra författare, och vi berättar om vårens böcker. (Jag skulle gärna göra samma sak inför hösten, men då träffar vi de flesta på Bok & Bibliotek istället.)

Igår var vi i en konferenssal i Örebro, ungefär 50 personer, och lyssnade på

* Magnus Malm som talade om varför vi borde läsa, ja VERKLIGEN LÄSA Bergspredikan,

* Margaretha Sturesson som berättade om hur det är att förvandlas till både offer och förövare i ett destruktivt sammanhang — och återvända till livet,

* Niklas Piensoho som just startar kampanjen 100 dagar med Jesus tillsammans med sin församling, Filadelfia i Stockholm, och

* Veronica Schelander som berättade om hur det är att vara bipolär (så heter det ju numera) och hur tron kan vara både en komplikation och en tillgång när man är sjuk.

Jag kastades mellan tusen vackra känslor: rörd, stolt, förundrad, glad, euforisk, rörd igen … Vilka författare! Tänk att hela Sverige inom kort kommer att kunna ta del av deras böcker!

Vi redaktörer berättade förstås om alla de böcker vars författare inte var på plats också. Och så fikade vi och pratade, och åt lunch och pratade, och fikade och pratade igen. Det finns mycket att prata om.

Vilka som var stjärnorna för dagen? Bokhandlarna, förstås. Vilka hjältar. Vilka vardagsmissionärer. De kan så mycket, och de är så noggranna, och de vill verkligen att människor ska få läsa det som är viktigt. Hurra för dem!

Anna, redaktör

Det har blivit dags för en liten dementi.

Med anledning av en annars fin intervju i Smålandsposten, nämligen.

Såhär är det: vi litar på de underbara människor som skickar sina allra bästa recept till oss. Vi tror att de vet vad de håller på med och att de har koll på mått och temperatur och gräddningstider.

Med reservation för att ugnar är olika, långpannor olika stora och mjöl en ganska oförutsägbar råvara (varken volym eller vikt är konstant — det kan både sjunka ihop och lätta när det blir stående) publicerar vi oftast recepten som de är. Ganska många gånger har jag skrivit eller ringt hem till olika människor för att be dem att förtydliga saker, och oftast gör jag en liten språkgenomgång av arbetsbeskrivningen, men utgångspunkten är att ett favoritrecept är bra.

Så NEJ, jag har inte provbakat alla recept i alla böcker. I senaste stora boken bakade vi ungefär 75 av 175 sorter till fotograferingen.

Det kan finnas ”fel” här och var. Det händer — ganska sällan, måste jag säga — att någon hör av sig och frågar om någon detalj, och då kollar vi upp det och är tacksamma för hjälpen.

Jag skulle aldrig klara att provbaka 175 recept på bara ett par månader, men min oförmåga vore ett dåligt skäl att inte låta duktiga människor dela med sig av det som är gott, eller hur?

Och oftast är det för att det är så gott som folk hör av sig. Solrosflarnen i Smålandsposten är en höjdare, kan jag avslöja.

Anna, redaktör

”Har du någon gång läst en bok som påverkat ditt liv och ditt sätt att tänka  så mycket att du vet att du förändrats för alltid? Om du vill läsa en sådan bok är Ödehuset något för dig. Det är en bok om de riktigt stora frågorna i livet – varför vi är här, varför dåliga saker drabbar goda människor osv – och som samtidigt är så fylld med spänning och mystik att det är svårt att lägga den ifrån sig. Jag rekommenderar den varmt!”

Så skriver Jennifer i Vallentuna, en av många som redan läst The Shack – eller Ödehuset som den heter på svenska – William Paul Youngs omtalade debutroman. 

I samband med att vi bestämde oss för att ge ut den bad vi några olika människor att läsa den och ge sina synpunkter.

Johan skrev: ”En mycket bra bok, tycker jag. Fyndig. Även om jag inte håller med om precis allt.”

Hanna sa: ”Wow vilken annorlunda bok! Den sprider något slags värme och längtan efter äkthet. Ofta var det så att just när jag började bli irriterad över att författaren svävade ut för långt så kom det en väldigt bra poäng. Kärleken och enkelheten i gemenskapen med Gud gestaltar han tydligt. Han får fram många poänger, igenkännande och en del spänning.”

John tyckte: ” Teologin är mycket gedigen, om än ibland klädd i New Age-språk (men det borde bara göra den lättare för människor att ta till sig). Som jag ser det är det en mycket renlärig kristen tro han gestaltar.
Jag skulle beskriva boken som en fattigmans-C S Lewis. Författaren har inte någon litterär stil, och han har ingen känsla för dialog, men det spelar ingen roll till slut.
Jag har redan rekommenderat boken till många.”

Och Åsa skrev bland annat så här: ”De flesta kan nog plocka något för sitt eget liv i den här boken. Inte allt, men något. Jobbigt blir det för den som känner sig som tryggast med strukturer, hierarkier och religion, former och maner som blir heligare än Gud själv. Helt klart är att den här boken faktiskt är skriven för mig. Jag grät på flera ställen och kände att jag fick nytt ljus över gamla frågeställningar. Det är en jättefin bok.”

De är inte ensamma om att gilla boken. Precis nu när jag skriver det här kommer ett mejl från den amerikanska förläggaren om att The Shackmed över fyra miljoner sålda exemplar var den bäst säljande romanen i USA förra året! Den översätts till 25 språk – och på svenska finns den ju alltså redan. Om du också redan har hunnit läsa Ödehuset får du gärna berätta vad du tycker.

Inger, förläggare

Dagens Nyheters recensent Leif Zern har läst Ylva Eggehorns bok Där lejonen bor. Män och manlighet i Bibeln, och han gillar vad han läser.  Det finns alltid risk att moderna bibeltolkningar blir för utsvävande, menar Zern, men tycker att Ylva är allt annat än detta. Hon ”håller envist fast vid ett lågt perspektiv och letar mindre efter uppbyggelse än efter vardagliga erfarenheter ” .

”Bäst är Ylva Eggehorn på de obetydliga och knappt sedda, Hanna i den förra boken [Kryddad olja, reds anm] och Josef från Arimataia i den här”, skriver Leif Zern. Läs hela recensionen här.

Nu har Bonniers Bokklubb summerat året som gick.

Och … ja, vi jublar igen!

En av klubbens tio mest sålda böcker var nämligen Långpannans lov – just den som toppade listan i Böckernas Klubb också. Och som tillsammans med sin tvilling Bästa bullarna vann kokboksserieklassen i den svenska delen av World Gourmand Cookbook Awards (den internationella tävlingen är inte avgjord än). Hurra, hurra, hurra!

Som sagt, i april kommer två småsyskon: Mat i långpanna och Blixtkakor.

Anna, redaktör

Förra veckan gjorde faktor-Ingrid, PDF-Henrik och jag ett gemensamt ryck och fixade de sista ändringarna i Mat i långpanna och Blixtkakor, två små böcker som kommer i april och som trycks i Kina.

Såhär går det till:

Jag letar recept bland allt som snälla människor har skickat till mig, redigerar dem och skickar det som behövs till min kökshjältinna Sofia för provlagning eller omräkning + provlagning.

Sofia, fotografen Magnus och jag ses och fotograferar allt som Sofia har lagat. Dessutom provlagar vi ganska mycket mer för att få variation på bilderna.

Jag fortsätter att redigera recepten och ställer också samman en massa extramaterial.

Vår formgivare Maria får allt textmaterial från mig och alla bilder från Magnus. Sedan sätter hon igång med att skapa. Jag blir alltid lika överraskad när min bild av hur det hela skulle bli krackelerar — Maria gör materialet bättre och bättre och bättre med sina formgivarfingrar.

När Maria är klar och vi har läst korr i flera omgångar skickar hon materialet till en firma som gör om det till tryckfärdiga PDF:er och skriver ut digitala färgprover. Hos de blir det alltid lite extrapyssel. PDF-Henrik brukar ta det med ro.

PDF-Henrik lägger över PDF:erna på tryckeriets server, och vi budar färgproverna dit.

Några veckor senare kommer det som kallas plotter, ett slags provtryck eller utskrift. Det är sista chansen att kolla att allt har blivit rätt. Förra veckan gjorde jag fyra små ändringar.

Nu drar tryckpressarna i Kina igång. Kanske gjorde de det redan före helgen.

Om någon månad kommer ett par förhandsexemplar med kurirpost. Sedan lastas resten av böckerna ombord på en båt som tuffar iväg över haven. Och i april lastas de över till en lastbil som tar dem till vårt lager.

Sedan är det bara att sätta på ugnen!

Anna, redaktör

P.S. Alla som medverkar i böckerna får ett tackbrev och varsitt friex! D.S.

Det var jätteroligt att börja det nya arbetsåret med att åka till Skövde den här veckan. I resväskan hade jag Ödehuset av William Paul Young, och snart fick jag stå inför en massa pastorer och medarbetare inom Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Svenska Baptistsamfundet – samlade på vinterkonferens just i Skövde – för att berätta om den Youngs älskade och hatade bästsäljare som gett upphov till en het debatt i USA. (Sök på The Shack på youtube eller på amazon.com så förstår ni vad jag menar).

Jag hör ju till dem som verkligen gillar Youngs  grepp  att genom en spännande berättelse och lika starka som annorlunda metaforer beskriva några av livets stora frågor , så nu ska det bli enormt intressant att se hur den tas emot här.  Några av pastorerna blev i alla fall sugna på att köpa med sig ett exemplar eller två. Så träffar ni på någon missions- eller baptistpastor här framöver som intensivt börjar prata om  vintern i Oregons vildmark, kallar den heliga Anden för Sarayu och säger   ”jag är särskilt fäst vid dig” – fråga om han eller hon  har varit i Skövde.

Nu tar jag strax helg.

Inger, förläggare

Den har kallats ”ett bokmirakel”, jämförts med den kristna klassikern Kristens resa,  sålts i över fyra miljoner exemplar bara i USA och blivit ett brännhett samtalsämne.  Får man verkligen beskriva Gud så här?

Nu kommer William Paul Youngs debutroman Ödehuset på svenska.

William Paul Young, född i Kanada och uppväxt i en missionärsfamilj på Nya Guinea, skrev Ödehuset helt enkelt för att beskriva sin gudstro för sina sex vuxna barn.