Philp Yanceys bok Bön – spelar det någon roll uppskattas av Sändarens recensent Per Erik Lund. ”Även om Yancey är mer apologetisk än i någon tidigare bok, går han som vanligt i närkamp med gudstrons komplexa och svårbegripliga sidor. Ställer de kritiska frågorna. Invänder. Ifrågasätter. Köper inte de lätta fromma svaraen med en gång … återigen har Philip Yancey visat att han är en varmt kristen författare med en unik förmåga att trovärdigt och med kritiskt tänkande ta sig an gudstrons svåra frågor”, skriver Lund bland annat.
Norra Västerbottens recensent har läst Ylva Eggehorns nya bok om män och manlighet i Bibeln: Där lejonen bor. ” Det är inte nödvändigt att ha en stor kunskap om Bibeln och dess karaktärer för att uppskatta denna bok … Boken får mig att vilja fortsätta lära mig mer om dessa män och deras liv”, skriver recensenten Elin Johansson.
Den försenade moder Teresa-biografin Kom, var mitt ljus är nu tryckt och inbunden och kommer att anlända till www.libris.se och övriga boklådor vecka 50. Den har väckt mycket uppmärksamhet redan, och vi är glada att kunna presentera den på svenska!
När artisten Nanne Grönvall blev intervjuad i TV4:s Malous bokklubb och fick tipsa om en riktigt bra bok valde hon … ja, ni måste titta på intervjun här. Jag blev jätteglad!
Och vad säger ni som precis som Nanne läst denna omvälvande livshistoria? Det vore roligt att höra mer om.
Inger L, förläggare
Nu finns Libris förlags vårkatalog på hemsidan! Här! Som vi har längtat!
Det går förstås också att beställa den i pappersform från vår kundtjänst.
Så ja, det är vi som gör Ödehuset, alltså The Shack i svensk översättning. Det är en roman som inte liknar någon annan (utom möjligen Kristens resa, men bara delvis, och möjligen en del texter av C S Lewis, men bara delvis, och …). Författaren William Paul Young hade aldrig gett ut något tidigare när två av hans vänner startade ett eget förlag för att sprida den berättelse som han hade skrivit till sina barn och kopierat upp i femton ex på Kinko’s. Nu är över tre miljoner ex sålda bara i USA. Och så kommer boken på svenska på andra sidan nyår, alltså.
Och Ödehuset är bara EN av alla underbara böcker på vårlistan.
Med en del av dem känns det förstås lite sådär underbart i dessa dagar när allt helst ska vara klart samtidigt och långa kedjor av små små saker orsakar försening på försening … men hittills har det mesta rett ut sig tror jag.
Några reaktioner på vårkatalogen? Det vore intressant.
Anna, redaktör
Igårkväll gjorde SVT:s Packat och klart ett försök att beskriva Taizé, kommuniteten som tar emot över 5000 svenska ungdomar ute på den franska landsbygden varje år. Därifrån kommer våra två böcker Gud kan bara älska och Jag litar på din kärlek. Lyckades SVT:s team? Titta här (och nej, Taizé och Burning Man är inte samma sak, det är två olika reportage i samma program …)!
Anna, redaktör
I vår kommer alla diakonala själar att kunna dra en lättnadens suck: i Mat i långpanna finns rader av recept på mat som går hyfsat fort att laga och som räcker till riktigt många, så att alla får träffas och prata med varandra.
Förra veckan provlagade och fotograferade vi för fullt i Olaus Petri församlingshem i Örebro, jag och min medhjälpare (och köksmästarinna!) Sofia och fotografen Magnus. Vi bjöd in alla i huset, och dessutom Libris-folket några kvarter bortifrån, till lunchprovsmakning. Det var riktigt roligt, om än något hysteriskt med så mycket skrymmande mat! Här är ett av de recept som resulterade i många glada rop.
Jag har faktiskt inte lyckats lista ut om det är en dygd eller en styggelse att äta torsk. Rapporteringen spretar. Eftersom jag själv är vegetarian vet jag inte ens hur pass olika de olika fisksorterna smakar. Någon som har synpunkter?
Anna, redaktör
Almgrens äppeltorskfilé
”Detta recept har jag fått av min svärmor Maj”, skriver Maria Almgren i Kalmar. ”Min svåger Anders använde det när hans företag utlyste en mattävling. Han vann! Det går lätt att utöka receptet för fler matgäster.”
Till en långpanna kan det om man vill använda fryst fisk vara lagom med två block, 800 gram, som skärs i skivor. Den som för miljöns skull vill undvika torsk kan laga rätten på sej eller gös istället.
för 8–10 personer
Ugn: 200–225º, ca 30 minuter
servera med kokt (gärna pressad) potatis och sallad
5–6 äpplen
3 gula lökar
8 medelstora torskfiléer
4 dl grädde
2 dl mjölk
knappt 1 dl ketchup eller chilisås
salt
peppar
riven ost
Tärna äpplena, hacka löken och sprid ut detta i botten av en smord långpanna. Skölj och torka torskfiléerna och lägg dem ovanpå. Salta och peppra. Blanda grädde, mjölk och ketchup och häll över. Strö riven ost överst och gratinera i 200–225 graders ugnsvärme i ungefär en halvtimme.
Det händer ibland — inte så sällan — att jag får höra en och annan ifrågasättande eller till och med ganska sur kommentar om några av de böcker som jag arbetar med.
Ibland är det lite kul, som när jag var i en kyrka för att göra ett reportage till Påtår och möttes av tre skeptiker:
”Ska du göra en bok om kyrkkaffe?”
”Varför det?”
”Vet inte du att det redan finns en?”
Jo, det var ju det. Det finns en: Kyrkkaffe. Hur talar man, utan att göra någon generad, om för dessa tre att den där boken som de tycker säger allt som behöver sägas var det just jag som gjorde?
Den vanligaste synpunkten är annars att det är väl typiskt att vårt kristna förlag ska hålla på med kakor och bullar och kaffe istället för att ägna tid och energi åt det som egentligen är viktigt. ”Andligt smörjmedel”, fnös en man åt mig häromveckan. Och när jag spanande efter läsaromdömen häromdagen landade jag i en blogg där en ung tjej som recenserar Stockholms fik sörjer över att de här böckerna toppar våra kristna listor.
Jag undrar om någon av de människor som känner en sådant behov av att tala om hur fel vi gör har läst någon av de här böckerna ordentligt.
Det har ju jag, och jag tycker verkligen att det är uppbyggelse de innehåller. Så många av recepten har så underbara små berättelser kopplade till, och tillsammans med Marie Tonkin Redas och Elin Nicklassons och Josefine Rosengrens dikter och texterna av Jens Baagoe och biskop Anders Arborelius och Vibeke Olsson och Stefan Edman och Kerstin Elworth — hur kan detta vara något att inte ta på största allvar?
Här är Josefines dikt ur Påtår. Säger den inte allt? Nästan i alla fall?
Anna, redaktör
Det doftar
kaffe
och rulltårta med grädde
Det låter som
gemenskap
kring små och stora bord
med fula ljuslyktor på
Det pratas om
Gud
och allt annat
En ny familj
Tack gode Gud
Låt oss bli ett folk
som bryr sig om
som sträcker ut sina händer
och doftar av Dig
Det kanske kan vara bra att veta att det faktum att ”Aktuellt”-spalten på vår hemsida gapar tom inte beror på att det inte finns något som är aktuellt.
Det beror på att vi har, som det heter, bytt plattform. Detta plattformsbyte har trots extremt noggranna förberedelser fått oförutsedda konsekvenser, och en av dem var att vår förlagshemsida började bete sig konstigt. Förhoppningsvis kommer alla problem att vara lösta snart, och då kommer det bara att strömma in både ackumulerade och alldeles nya nyheter i den där spalten. Till exempel att biografin om Moder Teresa är försenad men kommer lagom till julklappsinköpen, och att recensenter på olika håll gillar våra barnböcker (nyöversättningen av Madeleine l’Engles klassiker Ett veck i tiden fick helt sagolika omdömen av Bibliotekstjänsts lektörer, till exempel), eller att Jonas Helgessons självbiografi Grabben i kuvösen bredvid har kommit ut på norska nu. Och varenda titel på vår höstlista är ju också superaktuell, förstås.
Bara så att ni vet: det finns fullt med aktuella saker överallt.
Eftersom jag just idag arbetar med en liten receptbok som heter Blixtkakor (snabba både att baka och att äta upp!) får det bli ett bra recept på glutenfri kladdkaka här:
Glutenfria kladdkakerutor
Om den som inte tål gluten äter så kallat rent havre så går det bra att ersätta boveteflingorna med ”rena havregryn”. Om folk som inte tål mjölksocker eller mjölkprotein ska vara med och fika ersätter man förstås smöret med margarin.
en långpanna full
Ugn: 175 grader, 15–20 minuter
300 g smör
5 dl strösocker
3 dl boveteflingor
1½ dl kakao
4 ägg
3 dl glutenfri mjölmix (fin eller grov)
1 msk vaniljsocker
Smält smöret i en ganska stor gryta och rör ner övriga ingredienser. Häll smeten i en pappersklädd långpanna. Grädda kakan i 175 graders ugnsvärme i 15–20 minuter. Skär den i rutor när den har svalnat lite.
Anna, redaktör
Nu är det bara ungefär 30 sidor kvar på textgenomgången av Maria Stores översättning av Harriet Lambs underbara, fantastiska, utmanande, inspirerande bok Schyssta bananer — den krokiga vägen till Rättvisemärkt. Vilka människor det finns!
Det var vår förläggare Inger som hittade boken i en vanlig bokhandel i London i våras när hon var på bokmässa där. Sådant händer inte jätteofta — det mesta som vi översätter kommer till oss via förlag och agenter som verkligen vill sälja till något svenskt förlag, eller genom branschnyheter eller kataloger. Men här gick Inger och köpte en bok, och vi läste, och vi kände ganska omedelbart att detta var viktigare än det mesta och dessutom, eftersom Harriet Lamb skriver så levande och bra, en perfekt Libris-titel. Så nu gör vi den i samarbete med Rättvisemärkt och filar för fullt på svenska begrepp för rättvis bananodling på Windward Islands, förklaringar av hur kaffeproduktion går till (vem visste att det hela börjar med att kaffefrukterna får ligga i vatten tills de jäser? Inte jag), bomullsteknikaliteter och beskrivningar av choklad. För mig som tycker att det bästa ICA Malmborgs på Limhamn har gjort var att göra ett helt hyllplan med Rättvisemärkt choklad, bland annat Green & Black, är det helt fascinerande att läsa om hur just Maya Gold (mörk choklad med kryddor och apelsin …) experimenterades fram hemma i köket hos två människor som inte kunde tänka sig annat än att rättvis choklad skulle visa sig vara en bra idé — vilket de förstås hade alldeles rätt i!
Sedan uppstår det välkända barnvagnsfenomenet: medan arbetsdagarna fylls av Rättvisemärkt-diskussioner läser jag Shannon Hales ungdomsroman Princess Academy. Skratta inte — det gjorde jag när agenten sa att hon ville skicka den, och nu känner jag att jag borde ringa och be om ursäkt. Det är en stillsam och helt fascinerande berättelse om hur ett gäng tonårsflickor från en bergsby växer några centimeter och inser att de kan göra en hel del här i världen. Deras värld är ett annat jordklot än vårt (Hale säger att hon har tänkt sig att deras miljö liknar Skandinavien en del), men hade de funnits här så hade den sten deras familjer hugger och säljer definitivt kunnat få en snygg Rättvisemärkt-logga i slutet av boken.
Och eftersom man inte bara ska läsa jobbsaker tog jag för ett par veckor sedan fram en engelsk klassiker som har stått på Borde-Läsas-Hyllan i sisådär femton år: Elizabeth Gaskells North and South. Jag hade fått för mig att hon var en tristare variant av Jane Austen, och det må hon vara på sätt och vis — men när hon berättar om den unga nyinflyttade hjältinnans möte med de strejkande spinneriarbetarna i industristaden Milton och låter henne diskutera deras villkor med industribjässen Thornton (ja, gissa om han blir våldsamt sur först och vansinnigt förälskad sedan), då låter hon som en mycket tidig Harriet Lamb.
Detta bara som exempel på hur allting här i världen hör ihop på något sätt. Folk med barnvagn tycker att stan är full av barnvagnar, och jag som jobbar med bananboken tycker just nu att allt verkar handla om att den som gör jobbet verkligen borde få respekten, äran och pengarna också. Läs, läs, läs!
Anna, redaktör