För några år sedan var det jag som tog emot alla så kallade inkommande manus på Libris förlag, som då hette Bokförlaget Libris.
Det var många, kan jag avslöja.
Ibland undrar jag om det inte finns ungefär dubbelt så många lyriker som lyrikläsare i Sverige. Lyriker som vill bli utgivna, alltså — de som skriver lite i hemlighet kan nog vara ännu fler.
När man är den som tar emot manus på ett förlag har man också den kombinerade rätten och plikten att fördela buntarna så att alla ens kollegor får chansen att upptäcka det som kan ligga inom deras specialområden, men de flesta av de diktsamlingar som kom visste jag redan efter en kort stunds bläddrande att jag kunde och måste refusera helt på egen hand.
Är det någon som tror att vi som skriver refuseringsbrev är hårdhudade maskiner som bara ser potentiella säljsiffror och missförstår eller blankt struntar i författarens intentioner?
Riktigt så är det inte. Ganska ofta ser vi att orden är skrivna med engagemang och de godaste av avsikter, ibland lyser dropparna av hjärteblod emot oss. Jag var ofta tvungen att skriva tio refuseringsbrev i veckan, och det var det sorgligaste jag visste. Det är mycket som måste stämma för att ord ska bli en bok.
Nu i veckan har jag fått hoppa in och ta en ganska ordentlig hög med manus igen för att kollegornas skrivbord var för fulla. Det var fortfarande lika svårt att skriva refuseringsbrev.
Sedan finns ju de där guldögonblicken när man inser att det är en skatt som håller på att packas upp där på skrivbordet. När Elin Nilsson, Elin Nicklasson och Marie Tonkin (numera Marie Tonkin Reda) skickade in sina första dikter till oss i samband med vårt Skriv om tro-upprop för unga skribenter, till exempel. Vilka dikter! Läs dem i boken som vi gjorde sedan: Om tro. Två av mina kollegor delade en liknande upplevelse när de började läsa vad som blev vårens stora Libris-roman, Erik Bengtsons Amish.
Är det just du som har en sådan skatt i skrivbordslådan eller på hårddisken? Dikter, böner, en roman, en berättelse för barn …? Vi vill gärna läsa. Det kan jag helt ärligt säga. Vi längtar efter de där skatterna.
I måndags kom jag hem efter en regnig och solig vecka hos Taizébröderna i Frankrike, så dagens tips får bli såhär:
En bok att leva med ett bra tag: Jag litar på din kärlek — bibelandakter med sånger, böner och samtalsfrågor till
Musik att lägga in i datorn eller MP3-spelaren: http://www.taize.fr/sv_article4801.html
Sommarmat: Taizés tomatpasta, enkel, snygg och rekordgod – recept finns i Tillsammansmat (det är en sats för 1000 personer, så multiplicera/dividera efter behov)
Anna, redaktör
